Vägning

Jag vet inte riktigt hur jag lyckades glömma att skriva in nya vikten. Troligtvis för att söndagen var mer än lovligt stressig. Jag hann dock ställa mig på vågen och blev än en gång glatt överraskad.



100,6 kg! Jag har alltså tappat 8,2 kg på två veckor! Jäklar vad härligt det känns att snart vara nere under 100!

Dag 18

Jag vet faktiskt inte riktigt om rubriken stämmer, men jag tror i alla fall att det idag är min artonde dag på helfart!



Det känns helhäftigt att jag faktiskt har klarat mig så här långt! Lite mindre häftigt känns det när jag tänker på hur länge till jag ska fortsätta... Dock kan jag ju då inte låta bli att tänka på hur jäkla superhäftigt (för att fortsätta med samma uttryck) som det kommer vara att gå in i valfri klädaffär och komma ut med något snyggt!



Det är nog en av de saker som jag längtar efter allra mest. Att kunna köpa de kläder som jag tycker är snygga och inte bara de kläder som ser okej ut och som råkar finnas i min storlek. Nu är ju inte mitt mål att komma i storlek 36 - men i första hand 42-44 igen. Och även om jag inte vågar säga det högt så drömmer jag om att kunna köpa något i storlek 40-42. Undrar just hur det skulle kännas!



Tidigare ikväll var jag så sugen på gröna ärter (!) att jag till och med var beredd att kolla upp hur många kalorier de innehåller. Min tanke var att om jag skulle äta mindre än 500 kcal borde jag ju inte komma ur ketonfasen... Nåja, det gick rätt snabbt så var jag tillbaka på banan. Mixade till min middagschoklad och övergav de dumma tankarna.

En gnällig fredag

Idag har det varit himla motigt. Veckan har över huvud taget känts seg och trist.

Jag kan för tillfället inte sluta tänka på mat. På syrlig tomat. Gröna ärter som tinats i kallvatten. Majs som man äter direkt ur burken, söt och krispig.



Jag längtar efter konsistenser! Efter variation! Den där mjölkbaserade känslan som påsarna har står mig för tillfället upp i halsen! Sparrissoppan som jag käkade till middag förut fick jag till och med kväljningar av.



Men jag hinner inte fundera länge på att avbryta förrän jag inser hur dumt det vore. Jag har kommit långt, men jag är ju långt ifrån vid målet än. När jag känner mig svag behöver jag bara tänka på hur ledsen jag blir när jag ska handla kläder och inte hittar något som passar, för att åter bli beslutsam och fortsätta äta mina shaker och soppor!



Bloggen heter ju faktiskt Jag ska ner, och inte Jag ska fortsätta vara fet resten av livet!

En övervunnen motgång

Det har hänt en hel del i familjen som gjort att jag varken har orkat eller velat skriva på ett tag.





Just när det händer svåra grejer känns det extra jobbigt att inte kunna vända sig till sin vän maten. Att inte få tycka synd om sig själv tillsammans med en påse godis. Men jag försöker vara stark och tänka på att den person i min närhet som plötsligt blivit allvarligt sjuk, knappast kommer bli friskare av att jag går upp i vikt. (Vilket ju faktiskt skulle bli resultatet av att jag tryckte i mig en påse lösgodis.)





Nu har jag ätit mina vlcd-påsar i skolan två gånger och det har gått bra. Igår lunchade jag med en kompis och hon var lite nyfiken. Idag skakade jag till min sena lunch på eftermiddagsrasten och fick inte ens några kommentarer. Jag kan tänka mig att en och annan undrade vad det var för något, men det var ingen som frågade. Jag har ju bara gått i klassen i några dagar - kan tänka mig att de ville fråga, men kanske inte ville trampa på några eventuella ömma tår.





På grund av röran som har varit runt omkring har jag varken pluggat, tränat mentalt eller på gymmet ordentligt den här veckan. I morgon ska jag dock iväg och se till att få en anledning att sätta ett kryss på listan jag har här hemma. Ett väldigt enkelt system: kryss om jag har rört på mig (även promenad till konsum räknas!), inget kryss om jag suttit hemma och slöat en hel dag.

Hurra för mig!

Nu har jag hållit på med Xtravaganza i en hel vecka! Jag är så stolt över mig själv, så ni anar inte! :-)

Egentligen ska man ju inte väga sig oftare än en gång i månaden, men hur lätt är det när man är en toknyfiken person som jag? Inte ett dug lätt! Självklart ställde jag mig på vågen i morse! Det var knappt att jag trodde mina ögon - 103.1 visade den! Jag har alltså gått ner 5.7 kilo på en vecka!

(Visst, en stor del av den vikten är vatten och glykogen, men det tänker jag inte bry mig om i det här glada inlägget!)

Det som är jobbigast nu är faktiskt inte att jag är hungrig eller sugen på en massa grejer. Nej, det är min mage som ibland får mig att tappa sugen. Jag vet inte hur många gånger om dagen jag går på toa och då menar jag inte för att kissa... Jag hade hört att man skulle bli hård i magen av att hålla på med sån här flytande kost. Tvärtom! Det bara rinner ur mig! Hoppas att det är något som ändras efter hand. Känns ju lite trist om jag ska behöva sitta på universitetets toaletter och braka och dåna så högljutt som jag gör nu! (Ha ha! Lite väl mycket information där, kanske?)

Jag vet att den första veckan brukar gå snabbast, men kan såklart inte låta bli att hoppas på att snart vara nere i tvåsiffrigt. När jag gått ner 10 kilo - dvs väger 98.8 kilo - ska jag köpa en riktigt fin blombukett till mig själv! Det är jag verkligen värd då!

Dag 6 - hjärnspöken och framtidstro

Idag har jag käkat mina VLCD-påsar i sex dagar! Nästan en vecka alltså.



Idag när jag var och tränade passade jag på att köpa på mig nya påsar. Nu hade choklad och grönsakssmak kommit in - de var slut förra gången - så det köpte jag såklart. Så fort jag kom hem från träningen kastade jag mig över grönsakssoppan, som visade sig vara riktigt god. Jag antar att det var små morotsbitar i den. Gott med något sött att tugga på! (Ha ha! Man får inte vara alltför anspråksfull när man går på Xtravaganza!)



Snart börjar jag ju plugga, vilket jag faktiskt inte är ett dugg orolig för. (Matmässigt alltså, annars är jag ganska nervös...) Jag går ju hos en kurator och hon säger så mycket klokt. När jag berättade för henne att jag tyckte att det kändes jobbigt att behöva äta mina shaker och soppor tillsammans med andra kunde hon såklart ge råd. "Säg bara att du gick upp mycket i vikt under graviditeten och att du nu ska gå ner." Så jäkla enkelt! Istället för att försöka smussla och fjanta mig ska jag såklart bara vara rättfram och ärlig.



Jag älskar verkligen att gå till min kurator! Hon ger mig redskap att döda mina hjärnspöken med och gud vet att de behöver försvinna!



Just det. Det ska ju vara så hiiiimla bra att dricka linfröolja, så det gjorde jag idag. (Helst vill väl Xtravaganza att man ska köpa deras egna tillskott, men det innehåller fisk som jag är allergisk mot, så det blir det inget av!) Urk, vad äckligt det är! Jag klarade dock av att behålla oljan, så nu får vi se om den gör mig nåt friskare och vackrare :-)

Fortfarande positiv!

Nu är dag fem till ända och jag känner mig fortfarande jäkligt nöjd med mitt beslut att sätta igång det här projektet.



Visst, påsarna är inte det godaste jag har ätit i mitt liv. Men tänk så mycket annat jag har ätit, som inte heller har varit det godaste! Även om det kanske var en tillfredsställelse just då. Det är ju faktiskt på så vis jag har hamnat där jag är nu.



Så. Detta må inte vara det allra mest välsmakande jag har ätit, men det är nog det absolut bästa jag har ätit ändå!



Idag har jag knappt tränat nånting. Promenerat sammanlagt en halvtimme kanske. Egentligen hade jag tänkt gå från stan och hem, men så gjorde jag det idiotiska misstaget att ta på mig strumpbyxor. Obekväma dumstrumpbyxor, som korvar ner sig när man har gått tre steg. En sådan promenad skulle jag aldrig stå ut med, så jag tog bussen hem.



Imorrn ska jag till gymmet igen. Åh, vad härligt det ska bli! Ska försöka se till att cykla lite extra mycket då. Typ tio minuter som uppvärmning och tjugo efter att jag gått igenom alla muskelmaskiner. Vibrationsplattan är jag fortfarande lite rädd för, trots att jag fått genomgång...

Stolt som en tupp

Fan vad jag är bra!

Nu har jag hållit på i tre och en halv dag!

Jag och sambon var ute och promenerade i en och en halv timme igår och alldeles strax ska jag iväg och träna på Xtravaganzas eget gym!

Jag är så stolt över mig själv!

Fatta vad stolt jag kommer vara när jag är i mål!

Tredje dagen

Vaknade i morse och kände mig pigg och glad. Så himla skönt! Sambon och sonen var redan uppe, men hade inte käkat frukost än, så det gjorde vi tillsammans hela lilla familjen. Mysigt. Sambon åt fil och macka, sonen gröt och jag sörplade i mig en vaniljshake som jag skakade ihop med vatten och kaffe! Jag var dessutom duktig och drack den lååångsamt! Både sonen och sambon var klara långt innan mig.



Jag känner mig stark och jäkligt duktig! Fortfarande är jag positivt inställd till den här resan. Att det kommer bli jobbigt kan jag väl knappast blunda för - men tänk så härligt att kunna använda sina gamla kläder igen! Och att köpa nya - i normala storlekar!



Ikväll är det dags för första mötet på Xtravaganza. Ska bli jätteskoj att se vad det är för nåt. Jag ser nåt AA-möte på film framför mig: Hej, jag heter Lena och jag är en tjockis...

Första gången i gymmet

Det har varit en jobbig dag idag.



För det första har jag varit ensam med sonen, vilket jag inte är van vid. Eftersom jag har rätt stora sömnproblem brukar sambon ta hand om sonen på nätterna. (Vilket jag älskar honom något vansinnigt för!) Jag hade tänkt gå och lägga mig tidigt igår - redan strax före 22 var jag redo att hoppa i säng - men en kompis, som jag hör av mig till alldeles för sällan, ringde och förstod inte riktigt mina pikar, så vi lade inte på förrän efter över en och en halv timmes samtal!



Så jag gick inte och lade mig förrän halv ett. Låg vaken i nästan en timme. När jag äntligen började försvinna bort vaknade sonen... Tack och lov somnade han om efter att ha fått nappen inpetad. Så sov han vidare tills klockan nästan var sju. Lite frukost och sen tillbaka i säng.



Vid nio käkade vi frukost tillsammans. Han åt gröt och jag drack en cappuccino med kardemumma. Kanske inte den godaste cappuccino jag druckit, men klart godkänd ändå. Till lunch blev det en kycklingsoppa. Jag kan inte låta bli att sakna fräschör i maten. Om jag gör det nu - efter två dagar - hur ska det bli sen?? Nåja, det måste gå, för jag tänker inte fortsätta väga nästan 110 kilo!



Dessutom har jag tränat idag. Fick en introduktion till Xtravaganzas gym. Det kändes faktiskt lite roligt att testa de där maskinerna! Jag kände mig stark och sund på nåt vis:-) Dock orkade jag inte så mycket som jag hade räknat med: jag hoppas att det ska gå lite lättare när jag hållit på med mina VLCD's ett tag.



Min tunga skulle behöva rakas! Det är så mycket beläggningar på den att jag blir lite äcklad av att tänka på det! Jag som hade så fin och rosa tunga för bara några veckor sen!

Dag ett (11/1)

Nu är alltså första dagen avklarad.

Jag inledde den med att göra ett misstag... Nämligen fick jag för mig att blåbärsshaken kunde tänkas vara smarrig om den var lite ljummen - som varm blåbärssoppa liksom. Det var den inte! Tvärtom.

Till lunch käkade jag svampsoppa, som var över förväntan. Lite väl salt kanske, men rätt okej ändå. (Om jag inte minns fel får man ha i lite örtkryddor: den skulle vara jättegod med lite persilje. Eller gräslök. Eller både och.)

Som avslutning på min första dag skakade jag till en jordgubbsshake. Var inte alls särskilt imponerad av den, men kan tänka mig att den är godare om man äter den som glass.

Har sneglat suget på det mesta som finns i kylskåpet. Framför allt lite kvarglömd pepparkaksdeg... Och bananer! Jag älskar verkligen bananer!

Jag känner mig stark och tänker ofta på hur härligt det kommer kännas att kunna stänga gylfen på mina gamla jeans! (Och att kanske till och med köpa nya i en mindre storlek!) Den här resan är så jäkla spännande! Tänk att det är jag som gör den!

Första inlägget

I somras fick jag mitt första barn. Under graviditeten hade jag gått upp nästan 30 kilo - men det var väl ingen fara, tänkte jag. Flera kompisar hade ju berättat om hur de fullkomligt rasade i vikt när ungen väl var ute.

Men min vikt rasade inte alls. Jag gick väl ner ungefär de 6 kilon som barn+moderkaka vägde.

Och nu ett halvår senare väger jag nästan lika mycket igen - 108,8 kilo närmare bestämt. Men det tänker jag inte göra länge till. Söndag den 11/1 börjar jag äta Xtravaganzas måltidersättningar och dagen därpå kommer jag träna i deras gym för första gången. Det hela känns skitspännande och jag är SÅ peppad!

Mitt mål är inte att bli smal som en sticka, däremot vill jag kunna komma i mina kläder igen!