En övervunnen motgång

Det har hänt en hel del i familjen som gjort att jag varken har orkat eller velat skriva på ett tag.





Just när det händer svåra grejer känns det extra jobbigt att inte kunna vända sig till sin vän maten. Att inte få tycka synd om sig själv tillsammans med en påse godis. Men jag försöker vara stark och tänka på att den person i min närhet som plötsligt blivit allvarligt sjuk, knappast kommer bli friskare av att jag går upp i vikt. (Vilket ju faktiskt skulle bli resultatet av att jag tryckte i mig en påse lösgodis.)





Nu har jag ätit mina vlcd-påsar i skolan två gånger och det har gått bra. Igår lunchade jag med en kompis och hon var lite nyfiken. Idag skakade jag till min sena lunch på eftermiddagsrasten och fick inte ens några kommentarer. Jag kan tänka mig att en och annan undrade vad det var för något, men det var ingen som frågade. Jag har ju bara gått i klassen i några dagar - kan tänka mig att de ville fråga, men kanske inte ville trampa på några eventuella ömma tår.





På grund av röran som har varit runt omkring har jag varken pluggat, tränat mentalt eller på gymmet ordentligt den här veckan. I morgon ska jag dock iväg och se till att få en anledning att sätta ett kryss på listan jag har här hemma. Ett väldigt enkelt system: kryss om jag har rört på mig (även promenad till konsum räknas!), inget kryss om jag suttit hemma och slöat en hel dag.