Upptrappning

Tack Karin för de peppande orden! Som jag känner nu - efter att ha börjat äta lite igen - vill jag aldrig mer tillbaka till helfart... Vi får väl se hur jag känner när jag har fått lite distans till det hela.

Jo, så det blev alltså så. Jag började äta igen! Ju mer jag tänkte på saken under kvällen desto mer säker blev jag: jag ska trappa upp!

Det går inte riktigt att beskriva hur underbart det kändes igår morse, när jag högg in på filmjölk med linfrön och ett kokt ägg. (Egentligen ska det vara keso, men det hade vi ingen hemma.) Och märkligast av allt - jag blev så himla mätt att jag inte orkade äta upp ägget! Då kanske man tror att jag hade en hel balja full med fil, men det var en liten kaffekopp som nätt och jämnt var halvfull...

Vid lunchen tyckte min sambo att jag var rätt söt, med mitt lilla kaffefat med kyckling och grönsaker.

Febern är nu nästan helt borta. Och bäst av allt; illamåendet försvann i princip i samma sekund som jag började äta min upptrappningsfrukost igår. Andra härliga "bieffekter" av att äta igen är att jag slipper doppa fingrarna i sonens mat. Istället kan jag faktiskt smaka lite på den. Eftersom han under tiden som jag har gått på helfart har gått över till 8-månadersburkar finns det ju en massa nytt för mig att smaka på! =)