Herre förlåt mig, ty jag har syndat

Idag - den tjugosjätte dagen på helfart - kunde jag inte hålla mig längre. Jag höll på att bli totalt galen av sugenhet. Och jag föll för frestelsen!

Dock är det varken semlor eller kebabpizza som jag är så kolossalt sugen på, utan gröna ärter! Ja, hur märkligt det än kan låta så är det kring dessa små klargröna, runda, ljuvligheter som mina mattankar rör sig!

Så jag plockade fram fyra små raringar ur frysen och lade dem i ett glas med varmt vatten, för att tina. Den första åt jag med slutna ögon. Njöt av det första kraset. Kände det lite mjukare innandömet. Tuggade säkert tjugo gånger på den. Nästa lilla gröning hade jag några saltkorn på. Den var, om möjligt, ännu godare.

När jag ätit de två ärterna tittade jag lite på de två som låg kvar i glaset och tänkte "näe, er behöver jag inte. Nu har jag fått vad jag längtat efter."

Jag tänker inte ha dåligt samvete en sekund för att jag avvikit från helfarten. Det var fantastiskt gott och mina oroliga tankar har lugnat ner sig. Jag känner mig (minst) lika motiverad som någonsin tidigare!